Liten blir sakta men säkert bättre med snörvlandet, hostandet och febern är ju borta sedan länge.

Grabben har klarat sig lite bättre än Liten men i dag var det kört. Han vaknade och var hängig med en gång. Det blev mys i soffan framför TV:n i dag för hans del. Han har väldigt svårt att sova mitt på dagen och absolut inte till WallE filmen han fick i Julklapp, men i dag gick det inte att hålla ögonen öppna.

Alvedon och hostmedicin har gjort sitt och nu ligger han tillsammans med pappa framför Tv:n och har lördags mys, tittar på ”skrattprogrammet”. Jag skall alldeles strax göra dem sällskap. Ljusen är redan tända och kaffet är på gång.

I många år har jag varit intresserad utav denna servis till Jul. Tänk att få lov att duka upp hela Julens mat i denna servis. Jag tycker den är så fin.

Bilden har jag hämta på Fyrklövers hemsida. 

Det har inte blivet av att jag köpt den. Det är mycket pengar för bara en gång om året. Även om man kan använda den under hela Julen så blir det liksom bara i december man använder den för att sen låta den stå hela året. Platsen skall ju också till.

I veckans Easy shopping erbjuder de 6 förrättstallrikar och 6 maträttstallrikar samtungsform som ett hjärta och en 3 vånings fat för 1 krona om man fortsätter prenumerera på servisen som har 12 kuvert och en massa tillbehör.

Även om det kanske är ett bra pris så tror jag inte jag slår till detta året i heller, men attans vad jag tycker det är fint.

I dag tog jag en vända inom ICA för att se om de gröna krukorna från reklambladet hade kommit. Japp där fanns dom. Jag köpte tre krukor med blommor i. 

Nu är jag lite sugen på att köpa tre till. De tre jag köpt nu skall stå i lekrummet/hallen och de andra tre skulle bli super finna inne på Litens rum. Problemet är bara att växten som är i inte klarar direkt solljus och Litens fönster är mot söder. Fast det är krukorna jag är sugen på. Får fundera på var jag skall sätta växterna i stället.

….men det är lättare sagt än gjort. 

I gårkväll när jag var sysselsatt med att fixa mat för familjen satt Liten i sin gåstol. Liten tog sig obehindrat fram lite överallt precis som Liten brukar. Jag slänger ett ögonkast lite då och då och tycker att det mesta är sedan länge bortplockat och det sista har kommit bort efterhand som Liten tar sig fram. Inget farligt finns liksom framme.

I ögonvrån ser jag liten under strykbrädan. Ovanför finns strykjärnet. Sladden hänger ner till golvet. Liten har båda händerna på sladden. Jag är så van vid strykbrädan där så jag har inte sett den när jag sökte av rummet från ”farliga” saker för Liten.

I ögonblickets allvar glömde jag tänka. Jag bara vrålade ett NEJ och sprang. Tänk om Liten dragit, Liten hade fått järnet rätt i huvudet. Fy hemska tanke. Gud så ont det gjorde i hjärtat. Det kändes nästan som om hjärta knöt sig.

Efteråt funderade jag på vilket som är mest rätt att göra. Att vråla och springa, som jag gjorde eller att vara tyst och ta sig snabbt fram. Att vråla kan både skapa en massa dyrbar tid i uppmärksamhet riktad mot skriket men också skrämma Liten att dra, göra det Liten inte skall göra.

I november var maken hemma på de såkallade  pappadagarna. Omgående sände vi i väg begäran om ersättning för de 10 pappadagarna till försäkringskassan. Nu har vi väntat och väntant, inga pengar har kommit. I går kom det med post att de måste ha mera information utav oss för att kunna betala ut pengarna.

Att det skall ta sådan fruktansvärd tid för dem att handlägga saker på försäkringskassan.

Liten låg på golvet under sitt babygym och påkallade min uppmärksamhet. Jag satte mig ner. Stoppade näsan bakom Litens ena öra. Pussade Liten. Försökte pussa Liten under dubbelhakan. Liten mös, Litens ögon blev små. På andetagen hörde jag att Lite tyckte detta var mysigt med mamma så nära. Snart visade Liten med ögon gnugg att Liten var trött och vi gick in i stora sängen. Med vars en filt om oss, låg vi där och tittade på händerna, vände dem i luften för att riktigt kunna studera dem. Vi tittade på filtarnas mönster och sömmar. Det blev mera ögongnugg och jag drog Liten intill mig. Där låg vi med våra näsor mot varandra, tittandes på varandra tills Liten inte orkade hålla ögonen öppna. Det tog nog inte lång tid innan jag också somnade.

Det tar mycket energi att vara så här förälskad. Jo jag är förälskad.  Dessutom gör det ont. Att kärleken kunde vara så här stark visste jag inte. Det är så svårt att låta någon annan ta hand om Liten, även att släppa Liten till pappa är svårt. Men jag måste ju. För si så där 100 år sedan önskade jag en liten över allt annat. Mitt liv stannade. Jag hade inget att leva för. Inte ens för mig själv. Det gjorde ont att se andra, med sina små, när jag inte fick min. Jag kunde ha gjort precis vad som för att få en egen liten och jag gjorde mycket. På vägen fram blev vi lyckligtvis stoppade i en hel del, det hade blivet vårt fall annars. Jag är tacksam i dag. När storebror kom, visste jag klart inga gränser på kärleken. Vilken lycka att få åka i väg och hämta hem honom. Det var så övermäktigt allt annat. Så stort. Så fantastiskt. Att sen ha fått ta emot Liten, är ännu en högre dimension utav det underbara, det fantastiska. Helt annorlunda.

I går kväll tänkte jag titta på Mamma, Pappa & 13 barn på TV4 Fakta medan jag strök tvätt. Jag insåg ganska snabbt att jag redan sett detta program och sänkte volymen, så försvann jag in i stryktvättens värld. Lite då och då kom grabben eller maken in och kallade på mig, jag skulle inspektera magnetfärgen och skrivtavelfärgen. Allt i lekrummet/lekhallen.

Vid något tillfälle tittade jag på TV:n och såg då att det handlade om barn och adoption eller om barn och illegala adoptioner, från Indien. Jag är fullt medveten om att jag missade hela inledningen i programmet men det gör mig inte mindre berörd. Det är ju ingen nyhet att detta faktiskt händer,  men när man får det så serverat via ett TV program så här på kvällskvisten, så blir det så nära och så hemskt, man blir så berörd.

Att Danska AC var involverad, precis som USA och Kanada, kändes jobbigt. Danska AC adoptera även från landet där grabben kommer ifrån. I grabbens ursprungsland har något hänt, något år efter att vi hämtat hem honom. Ett stort personal ombyte har skett på den ”centrala byrå” som sitter som beslutsfattande organ i landet.

Efter gårdagens program undrar man varför detta har hänt i grabbens födsloland. Kan det vara något liknande. Vi pratade om det igår, maken och jag. Det är möjligt. Det finns många anledningar till varför vi tror så, men jag hoppas klart innerligt att vi har helt fel för oss.

Liten och jag har varit lite mera ute i dag än de andra dagarna. Vi var en runda ner till Banken. Det var svårt att komma in på Banken. Rånrisken som härjar i Sverige har gjort att det är Banken som släpper in kunderna, dörrarna är låsta och det är bara att vänta tills de vill låsa upp dörren åt en. Likadant är det när man skall ut.

Vidare gick vi till mataffären för att proviantera lite som tagit slut under veckan. Dessutom skulle jag köpa illgröna krukor som de har i sin annons denna vecka. Jag kunde inte hitta dessa super häftiga krukor, eller iaf så är färgen häftig. När jag letat rätt på personal så visade det sig att de inte kommit ännu och att det troligen med stor sannolikhet bara kommer vita och svarta krukor, inga illgröna. Jag får leta på annat håll.

Väl hemma har vi plockat undan all tvätt jag stod och strök i går kväll. Jag tror jag samlat på mig tvätt från 5 maskiner. Det är så tråkigt. En del undanröjning av diverse ting som legat på fel ställe, liksom. Dammsugit huset, det har inte blivet gjort på säkert en vecka, eftersom maken skulle tvätta dammsugarfiltret som inte var tvättbart. Det gick i sönder och behövde köpas ett nytt, ett tvättbart med en kostnad på över 300 kronor. Och så har både Liten och jag fått lunch.

Nu funderar jag på om jag skall sätta en deg till frukostbullar som jag tänkt göra så länge eller om jag skall gå in i badrummet och börja storstäda. Frukostbullarna skulle jag ha bakat innan Jul, så ingredienserna finns hemma och är väl snart för gamla. Badrummet skulle behöva en rejäl storstädning, precis som resten utav huset.